Det finns bagerier i Stockholm som gör svenskt fikabröd riktigt bra. Det finns ställen som gör engelskt. Vi ville göra båda, i samma disk, på samma nivå.
Det är det vi vill att man tar sig hit för. En del av våra gäster går förbi varje morgon och bor runt hörnet. Andra åker hit, och de kommer för att det är få ställen där en Eccles cake och en kardemummabulle ligger sida vid sida, båda bakade samma morgon av samma person.
Och när man är här ska man kunna stanna. Stan låter. Vi ville ha ett ställe att komma undan till, inte ett att hamna mitt i. Ingen musik som tvingar upp rösten, ingen kö som andas i nacken. Man ska kunna sätta sig med en kopp och något nybakat och märka att axlarna sjunker.
Det ställer krav på det som ligger i disken. Lee bakar själv, i lokalen, varje morgon. Skyltarna är handskrivna och byts med dagen, eftersom sortimentet ändras med vad som hunnit bli bakat. Konfektyren packas och datummärks här inne, med egen etikett. Brända mandlar och hasselnötter, hundra gram i påse.
Man ska också veta vad man äter. Innehållet står på skylten vid varje vara. Croissanten är vete, smör, socker, salt och jäst. Eccles cake är russin, apelsin, kanel, kardemumma, ingefära och nejlikor. Inget mer än så.
Bakom det ligger ett hantverk Lee tog med sig hit. Han har Advanced Pastry Diploma, taget innan utbildningen blev ett universitetsprogram. Tio bagare i Storbritannien hann ta det.
Men diplomet står inte i disken. Det som står där är dagens bak.
Vi finns här för den som vill koppla av. Ett kafé där alla hör hemma, oavsett om man kommer varje morgon eller aldrig varit här förut.